Ronny Hallberg – förebild och banbrytare

Det tragiska budet har nått oss att du Ronny hastigt och oväntat lämnat oss. Så kraftfull och så engagerad, vidsynt och pådrivande. Så orättvist att du i din relativt unga ålder skulle gå bort. Naturen både föder och släcker våra liv, ger oss kraft, inspirerar och har sin egen logik. Rättvisan finns inte där. Den skapas möjligen oss människor emellan, men då i en form som har sin begränsning, oftast till det synliga och mätbara.

Några av oss har känt dig i flera decennier, andra har tillkommit efterhand. Du har hunnit ha så många ideella engagemang. Ett har varit i styrelsen för MIP, Malmö Ideella föreningars Paraplyorganisation. Dit kom du från Svenska Freds- och Skiljedoms föreningen, där ditt engagemang mot vapenexport och dubbla agendor i politiken hade gjort dig sunt kritisk mot etablissemanget. Du hade ett tidigt engagemang i KFUK/ KFUM där ungdomar var det som var organisationens framtid. Ungdomars villkor, deras kraft och förmåga men också rättigheter har varit en ständig utmaning för dig.

Tillsammans med Malmös skejtare blev drömmen om ”ett inneställe” förverkligat i kubik i Föreningen Bryggeriet med en skejtarena som invigdes i september 1998. Skejtare kunde inte organiseras, sade alla, men du som blev verksamhetsledare såg inga bekymmer i detta. Ekonomin som från början kändes omöjlig trots Malmö stads stöd tog du dig ann med både stor entusiasm och professionalitet. Ramper byggdes, café skapades och ungdomar strömmade till.

Att utbildning och bildning, kunskap och kompetens var centrala och strategiska vägar att komma vidare på, var självklart för dig. Duktiga pedagoger med ett sunt förhållningssätt såg du framför dig som en tillgång in i framtiden för Bryggeriet och skejtarna. Det blev utbildningar av skilda slag, projektutbildning, IV-program och gymnasieskola för att nämna de mest omfattande.

Ur utbildningarna fick drömmen om en betongpark för skejtare i Malmö möjlighet att växa fram och konkretiseras. Det blev Stapelbäddsparken i ett unikt samarbete mellan skejtarna och Malmö Stad genom Gatukontoret och Movium som forskningsinstitution. Din förmåga att bygga förtroende, se möjligheter och ta ansvar var en av de avgörande faktorerna för att resan med skejtarna i Malmö lett till att världens skejtögon blickar med beundran på vad som sker i Malmö idag.

Det blev en mässa om social ekonomi med Bryggeriet som bas 2002, och genom denna så blev vandringen i att lyfta den sociala ekonomin självklar för dig. Samhälls- och publikt entreprenörskap kom att få en viktig plats på agendan. Genom ditt initiativ skapades en unik organisation ”Nätverket för social ekonomi i Skåne”, där idrottsrörelse, folkbildningen, Coompanion, Röda Korset m.fl utgör kärnan. Flera års arbete ledde fram till organisationsbildandet.

Ur mässan och ur arbetet med den sociala ekonomin föddes sedan Centrum för Publikt Entreprenörskap, ett själklart resultat av dina strävanden de senaste åren som handlade om att stödja organisationer och människor med idéer som liksom du ville bidra lite extra till samhällsutvecklingen. Din ambition var också att ta förutsättningarna för samverkan mellan den idéburna sektorn och det offentliga till en ny nivå. Resultatet av detta arbete kommer att synas i en kommande överenskommelse mellan Region Skåne och den idéburna sektorn kring gemensamma spelregler, som kommer att vara unik i sitt slag i Sverige. Ditt namn kommer att synas i uppgörelsen fastän du inte kommer att kunna vara närvarande vid själva undertecknandet.

Allt du gjorde ville du skulle vila på en solid grund, därför var också samarbetet med forskning, högskolor och universitet mycket viktigt för dig, där ökad kunskap kring samhällsentreprenörskapets roll blev en av dina frågor. Du manifesterade detta genom ditt engagemang i ett antal forskningsprojekt.

De senaste två åren har du gett Folkbildningsföreningen i Malmö del av din kraft och klokskap som ordförande. De olika aktiviteterna inom denna ram, Komvux kurser, den nya Glokala folkhögskolan och ett flertal andra projekt hade vi hoppats få utveckla tillsammans med dig under lång tid.

Arbetet var en stor del av ditt liv och den del där vi i samarbetet mötte dig mest. Men din familj, din fru Josefine och dina barn Love och Julia var ändå det viktigaste för dig. De gav dig glädje och kraft på en annan nivå än vi kunde ge. Vi minns din ständiga närvaro för dina barn oavsett om du var hemma eller på resa. Via mobilen eller Skype fanns du där.

Du blev en ganska duktig ryttare för att hänga med övriga familjen, som långt innan du blev biten, var hästälskare. Mullbärsträdet och växterna tog du också självklart ansvar för, liksom hönorna som behövde vatten, och hästarnas mathållning. När Loves katt blivit sjuk tvekade du inte inför veterinärräkningen. Liv och pengar var självklart skilda storheter för dig.

Du reste relativt tidigt ut för att se dig om i världen. Det blev både österut och västerut. Dessa resor stärkte ditt rättvisepatos som var så tydligt. Med familjen åkte du med speciell glädje till Indien, och när du talade om framtid och drömmar så handlade det ofta om att ta dig tid för att göra resorna som ännu var ogjorda med Josefin och barnen. Dina ögon fick en speciell lyster då och för en gångs skull försvann din närvaro hos oss för en liten stund.

Du lämnar ett stort tomrum efter dig. Vi många som fick möjlighet att arbeta tillsammans med dig och lära känna dig lovar att göra vårt bästa för att bära dina ambitioner vidare.

// Håkan Larsson och Ingemar Holm för Vänner och Arbetskamrater i Organisationer och Nätverk inom den sociala ekonomin